Jag har själv förmånen att känna några av dessa unika 2% människor som använt vårdnadsbidraget och vet vilket lyft det varit för familjen. Glädjen över att få kunna vara hemma dessa första viktiga åren när språket och hjärnan genomgår sin mest explosiva utveckling. Att få möjligheten att bygga en grundmur i barnet av trygghet och kärlek i en lugn hemmamiljö. Alternativet? Förskola efter 1 års ålder. Omgiven av en yrkeskår med Sveriges högsta sjukfrånvaro. Omringad av alldeles för många barn i samma ålder och alldeles för få vuxna.
Jag har svårt att förstå att det är alternativen som kritiseras när det är kvalitén i förskolan som är bristfällig. Visserligen finns det en vilja att satsa mer pengar för att åtgärda problemen. I Uppsala har man inför 2011 beslutat att bevilja 21 miljoner kronor på satsningar i skola och förskola. 13 miljoner av dessa läggs på en utökning av vistelsetiden för barn till föräldralediga och arbetssökande från 15 till 20 timmar. En satsning som enbart leder till att gruppen på 1500 barn, som har en förälder hemma och egentligen inte är i behov av barnomsorg, kommer att öka med motsvarande kostnader. Kommunen hade sparat 150 miljoner kronor pr år om dessa barn vårdats hemma. Hur resonerar man då när man tycker att vårdnadsbidraget "stjäl resurser från förskolan"? De 276 barn som använder vårdnadsbidraget i Uppsala har i stället sparat 17,5 miljoner kronor åt kommunen. Den enda slutsatsen man kan dra är att i medierna och kommunernas värld, är det inte sunt förnuft, utan de extrema ideologierna som styr.
