Haros
guldmedaljör Katarina Larsson skriver om nattis i BT och om den förändring som skett sedan kvinnorna gjorde intåg
på arbetsmarknaden. Från att arbetslivet till en början skulle
anpassas efter barnen till att barnen ska anpassa sig till
arbetslivet. Och en institutionalisering av rätten till barnomsorg
dygnet runt kommer att innebära ytterligare förändringar.
Hon
skriver att ”… man
ska inte tro annat än att ändrade gränser för välfärdsstaten
leder till normförändringar. Det har hänt förr.”
Exakt
så. På 70-, 80- och 90-talet var det få som kunde tänka sig att
lämna sina barn på förskolan frivilligt. Normen var att barnen har
det bäst hemma och förskolan var ett andrahandslösning för att
man var tvungen att arbeta. Men på 2000-talet infördes 15-timmars
till arbetslösa och föräldralediga och tio år senare är normen
en helt annan.
Hur
kommer normerna förändras i takt med att man inför nattis, helgis,
somris, dygnis? Hur blir det om barnomsorg alltid finns tillgänglig
och det samtidigt inte finns några begräsningar för hur många av
dygnets timmar som barnen får vara där? Vad får det för
konsekvenser för föräldrar? För arbetsgivare? För arbetslinjen?
För barnen?
Och
hur ska en förälder som inte vill låta sin ettåring sova på
förskolan få förståelse för detta när andra, särskilt
politiker, tycker att det är oproblematiskt? Varför ska
arbetsgivaren vara tillmötesgående och erbjuda dagskift när barnen
kommer?
”Dagis
är ju ändå öppet.” som Katarina Larsson skriver.
I
Norge omhändertogsen pojke eftersom hans mamma jobbade för mycket. Mamman
beskriver sig själv som en perfektionist på jobbet och arbetade
enligt uppgift 12 timmar om dagen. Pojken var utlämnad åt skola,
fritis, barnvakter och sig själv. Diskussionen om norska
myndigheters beslut var rätt eller fel lämnar vi därhän men sett
i ljuset av debatten om utökad barnomsorg väcker det en del
intressanta funderingar. Skulle den norska mammans arbetstider ens
ses som problematiska här i Sverige? Eller skulle de ses som ett
bevis på en lyckad arbetslinje?
Caroline Elfors
