Lena Hallengren skriver i Gotländska (9/11-07) hur olyckligt det är att den Borgerliga regeringen jämför vårdnadsbidraget med förskolan istället för med föräldraförsäkringen. Hon beskriver förskolans förträfflighet med stor inlevelse, och det gör hon rätt i. Svenska förskolan har ofta hög kvalité och en bra pedagogisk grund. Hon skriver att förskolan är ” Något som inte kan jämföras med avdragsgilla barnflickor eller vårdnadsbidrag”
Vänta lite… vad menar hon med vårdnadsbidrag? Föräldrar, eller hur?! Vad hon säger är att förskolan tar bättre hand om barnen än vad föräldrarna kan göra. Jag är rätt säker på att Sverige är ett av de få länder där en framstående politiker kan förolämpa föräldrar så här utan att lynchas offentligt.
Sedan skriver Lena ” Ju mer ansvar och förväntningar vi lägger på förskolan desto viktigare blir det att rätten till förskola är lika för alla. Det måste en socialdemokratisk skolplattform slå fast!” Vad hon egentligen säger är inte rätten till förskola utan tvånget till förskola. Socialdemokraterna sticker inte under stol med att de inte vill att föräldrarna ska få ha någon valmöjlighet vad gäller barnomsorg.

Men Socialdemokraterna är inte ensamma om att förolämpa föräldrar på detta sätt. Lärarförbundet skriver så här ” Om förskolan framstår som trygg, rolig och lärorik för alla barn från ett års ålder och lärarna uppfattas som kompetenta, kvalitetsmedvetna och utvecklingsinriktade kommer de allra flesta föräldrar välja att ha sina barn i förskolan. Bara på detta sätt kan vi motarbeta uppfattningen att "vem som helst kan passa barn" eller att det skulle råda en motsättning mellan familj och förskola. Förskolan ska vara det mest attraktiva alternativet!”
Vem som helst… alltså föräldrarna. Jag blir förstummad av deras fräckhet. Här beskrivs tydligt hur man har lyckats så bra i Sverige med att ta över barnens fostran i förskolor, föräldrarna har helt enkelt övertygats om att förskolan gör ett bättre jobb. Så länge förskolan är det mest attraktiva alternativet råder ingen motsättning mellan familj och förskola. Igen, jag vet inte ens hur man kan bemöta denna arrogans.

Jag får en känsla av att man är rädd för att föräldrarna ska tro att de kan.

Min femåring som har varit hemma med mig, förutom de där fjuttiga 15 timmarna som Lena så förringar kan räkna till 100, plussa enkla tal och har börjad ljuda ihop bokstäver. Han sa precis; ”Faktum är att vi faktiskt har juice hemma”. Jag kanske inte har rätt att vara stolt över det, jag vet inte, kanske har hans jämnåriga börjat med division på förskolan.
Jag är glad och tacksam att förskolan finns för de som vill använda sig av den, och att den har gjort att kvinnor är fria att välja, men sluta underminera föräldrarnas kompetens, och låt dem som vill, själva ta ansvaret för vården av sina barn! Hur svårt kan det vara?

Jannice Jansson
Stolt hemmamamma