http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_767771.svd#articlecomments
Inom familjepolitiken råder inga som helst liberala, marknadsmässiga lagar. Den är genomsocialiserad! Tänk om de som gav omsorg och fostran åt barn faktiskt konkurrerade på lika villkor: staten, som vill få nya, välfungerande och välutbildade medborgare till produktionen, fick betala för detta, och föräldrar likväl som förskolor fick lämna in anbud. Då kan vi börja tala om arbetslinje. En hel sektor inom barnomsorgens område är idag helt osynliggjord – föräldrarnas egen insats.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_718633.svd#articlecomments
På SvDs Brännpunkt diskuteras föräldraansvar. Läs om Haro och vår kamp för att få mer tid för barnen!

Det skrivs och tycks mycket om vårdnadsbidraget just nu. Här kritik för det urvattnade förslag som nu föreligger: http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=146763

Borgström och Sahlin tar kamp mot vad de ser som regeringens jämställdhetsorättvisor. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=723810

Haro har tagit strid för en barnvänlig jämställdhet i över 25 år. Vi har inte sett röken av stöd från socialdemokraterna, för kvinnors val och för föräldrars önskan att ta omsorg om sina barn. De talar hånfullt om oss hemmaföräldrar som en rest från 50-talet. I takt med att de har byggt ut föräldraförsäkringen och förskolan har de gjort det mer och mer omöjligt för familjer att leva på en lön. Förskolan har därmed blivit ett tvång för att få del av samhällets stöd för barnens omsorg.Usel familjeekonomi är ofta ett värre problem än enskilda kvinnolöner. I Haro vill vi att hemmaförälderns arbete ska värderas ekonomiskt av samhället. Det skulle förbättra familjeekonomier och det skulle göra den hemmavarande föräldern mindre ekonomiskt beroende av sin medförälder. Ensamstående föräldrar skulle mycket väl kunna få extra stöd för att också ha möjligheten att vara hemma med sitt barn. Även det är en politisk viljeakt.Det finns gott om välavlönade kvinnor i samhället, och det finns hemmapappor som inte tjänar ett öre. Problemet är inte per automatik könsbundet. Men eftersom det är flest kvinnor som väljer att förvärvsarbeta i mindre utsträckning, eller inte alls, medan barnen är små, så är detta en viktig jämställdhetsfråga. Även beträffande jämställdhet mellan kvinnor. Här är vi inte i närheten av någon rättvisa när man talar om lika lön för lika arbete. I den kvinnodominerade förskolan har alla åtminstone lön. Mycket tyder på att de båda arbetsinsatserna är likvärdiga, då hemmaföräldrars barn inte på något sätt utvecklas sämre än de barn som går i förskolan.Det uppdrag som ligger i samhällets intresse är att små barn lotsas till skolåldern på ett förtjänstfullt sätt. Vem gör det bäst - föräldrar eller förskolan? Härom tvistar de lärde. De senaste stora studier som gjorts på området visar på fördel för hemmaföräldrar. Men endast förskolan tilldelas medel att utföra uppdraget. Det är en jämställdhetskatastrof av stora mått. Massor av kompetenta kvinnor och män som i kraft av sitt föräldraskap borde tas till vara i den viktiga uppgiften, att ge barn en trygg och bra start i livet, tas inte till vara. De som försöker står helt utan ersättning för sin insats.Familjeekonomin är en viktig fråga för kvinnor, antingen hon är den som är hemma mer eller den som jobbar utanför hemmet för att försörja familjen ekonomiskt. Barnens bästa kommer först. Är det föräldrarna eller staten som ska bestämma vad som är barnens bästa? Borgström och Sahlin talar som om de förde alla kvinnors talan. När ska vi som i deras vision är helt marginaliserade få komma till tals?

Karin Yngman, Ledamot av Haros riksstyrelse