Förtryck av moderligheten

PJ Anders Linder har alldeles rätt. http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_669597.svd Det är ett måste att bryta konformismen på familjepolitikens område i Sverige, om det så bara är med den försiktiga start som vårdnadsbidraget utgör. Det är ynkligt att en borgerlig regering inte kunde åstadkomma bättre än så här, men ändå är vi hemmaföräldrar (eller vi som önskar att vi kunde vara hemmaföräldrar) glada för den begynnande islossningen. Med en försiktig början finns det något att sträva vidare med; något att förbättra.


Var finner man den liberala kampen hos Alliansen? Jo, hos Kristdemokraterna! Det är nästan ironiskt. Var finner man fördelningspolitiska ambitioner överhuvudtaget bland partierna? Hos Kristdemokraterna. De är i dagsläget det enda parti som uttryckligen vill rätta till Sveriges största löneskillnad; den mellan att ge omsorg till barn på förskolan kontra den att ge omsorg till barn i barnets hem. Alla partier borde ta sig en ideologisk funderare när det kommer till föräldraskap och barn. Vi lever som under en mörk medeltid, med ett förtryck av moderligheten som är så skrämmande att det ger kalla kårar. Förädraskapet ska klaras av under barnets första levnadsår, sedan ska staten ta över. Det var inte mycket att dela på för mamma och pappa. De flesta vet att pappas tid kommer mer och mer ju större barnet blir, men den dikussionen hinner aldrig börja, för delat föräldraskap hinner aldrig längre än till barnets ettårsdag.



Karin Yngman