SvD publicerar idag en studie som institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering har gjort. Studien konstanterar att mammor är mer sjukskrivna än pappor, gällande alla brancher och i 15 år efter första barnets födelse.
Man kan tycka att siffrorna är upprörande - de bekräftar ju den förhatta uppfattningen om att man tar en högre risk genom att anställa en kvinna. Men siffrorna bekräftar även en annan bild - utopin om att karriär och småbarnsliv går att kombinera.
Många mammor känner sig stressade i karriärskarusellen. De känner sig tvingade att skola in på förskolan trots att hjärtat värker och barnet inte alls verkar moget. De slits mellan kraven på jobbet och uppslitande lämningar med gråtande barn. Är det egentligen konstigt att det slutar i en sjukskrivning som kostar samhället enorma summar pengar?
Även barnomsorgen, som är förutsättningen för att föräldrar kan jobba, kostar. Om alla skattemedel föräldrarna drar in skulle använts för att täcka förskolesubventionerna, räcker pengerna ändå inte. Sedan tillkommer kostnaderna för vård av sjukt barn, rätten till förskola för barn till föräldralediga och arbetssökande osv osv.
Att DN i en ledarartikel konkluderar med att tvångsdelning av hemarbetet är den slutgiltiga lösningen på problemet - ids jag inte ens kommentera - det har Madeleine Lidman gjort utomordentlig i sin artikel "Barnen är inte orsaken" på bloggen hemmaföräldrar.
Kanske är det dags att tänka om? Föräldraskapet är som en kurs i ledarskap och kompetensutveckling. Åren hemma är därför en viktig investering - inte enbart i barnens liv, utan i ens eget och för samhället i stort. Det borde vara ett stort minus för karriären att gå minste om denna gedigna utbildning!
