Pappas månader

Politiker diskuterar den ojämna fördelningen av föräldraförsäkringen. Igen. Hur länge får föräldrar ta ledigt från jobbet för att vara med sina barn? Och framför allt - hur skall vi få mammor att återgå till jobbet lika snabbt som pappor? Folkpartiets Jan Björklund är nu villig att "öronmärka" fler månader åt pappan. Eftersom, enligt DN, "Pappamånad fick fäder att ta ledigt."  Kristdemokraterna försöker simma motströms och ta bort alla pappamånader, men förslaget har mött hård motstånd både internt och externt.  Majoriteten både till höger och vänster verkar vara helt överens att mänsklighetens tusenåriga historia med ojämställd bebishantering är ett mycket stort problem. Som måste åtgärdas. Ungefär som djupa hål i asfalten efter en alldeles för lång vinter och regnig vår..

Och således kämpar politiker hit och dit med jämställdhetsfanan i den ena handen och pengapåsen i den andra och skall laga hålen. Och känslan jag får är lika olustig varje gång.  Därför att det inte handlar om allmänna vägar, utan om familjen - den enhet som är förutsättningen för det civila samhällets fortlevnad. Försörjningen av barn och familj har varit och är det som motiverar människor att arbeta. För att kunna framskaffa mat på bordet, kläder på kroppen och även tid till gemensamma upplevelser.

Föräldraskapet är som ett företag med många uppgifter skall skötas. Företagets första två levnadsår är den kritiska fasen där många beslut måste tas och där grunden läggs för hur det kommer att gå i framtiden. Vem som gör vad är egentligen oväsentligt. Det viktigaste är att det görs och att företaget har utrymme att tänka långsiktigt och operera flexibelt.

Så vad vill föräldrar i Sverige? Jo, kära politiker, vi vill ha det hela och fulla ansvaret för våra barn. Vi vill själva avgöra hur vi spenderar dygnets 24 timmar och hur vi sköter våra företag. Och bokslut får ni efter 18 år. För då kan vi även räkna med alla fotbollsmatcher pappa varit på, alla skjutsningar till träning, alla utflykter, museibesök, fikastunder, biblioteksronder och sagostunder. Vi vill ha föräldraåren alldeles i fred, pappamånaderna kan ni ha för er själva.

När det självklara måste sägas

I flera år har Haro lyft frågan om små barns behov för anknytning och nära relationer. Vi har arrangerat seminarier och bjudit in experter och forskare från Kanada, Finland, Storbritannien och Belgien. Internationella studier och forskning har presenterats som borde sätta svensk dagispolitik i rejäl gungning. Och äntligen tar även en svensk expert bladet från munnen. I dagens Aftonbladet skriver psykologen och psykoterapeuten Eva Rusz att "Förskola före två års ålder kan skada barn."

Vi är inte ute efter att skada förskolan. Vi är inte ute efter att skuldbelägga föräldrarna. Vi vill bara att någon uppmärksammar problematiken med att vi har en förlegad familjepolitik. En politik utan insikt om barns grundläggande emotionella behov.

Eva Rusz sätter ord på det när hon skriver "Vi behöver stanna upp och tänka några varv till inom familjepolitiken. Varför skall vi socialisera våra barn tidigare än vad som är nyttigt? Vad ska vara vägledande: föräldrars självförverkligande eller småbarns välbefinnande? Vi behöver sätta barnens behov i fokus."

Tack för orden - nu väntar vi på den kommande debatten!