Föräldraförsäkringen och 1/18 föräldrar

http://www.svd.se/sportspel/nyheter/artikel_2160699.svd#tw_link_widget
"Men är det bara det där året som räknas när mamman är hemma med det nyfödda barnet?"

Så låter det när Roberto vågar i frågasätta den heliga svenska, världsbästa föräldraförsäkringen. Jag har många gånger undrat vad som hände med de resterande 17 åren man har föräldraansvar för ett barn? Det är kanske så att nu när Staten samlat in nästan alla 1-åringar i förskolan, så finns det bara kvar ett år hemma med föräldrarna. Ett år där kvinnor fortfarande är ojämställda, undertryckta och missgynnade på arbetsmarknaden.

Så nu måste Staten in och fixa till det lite, tvångsfördela detta enda, sista året föräldrarna har barnet, så att samhället blir som Staten tänkt. Är det fler som jag som får en lite oroande känsla av att helst skulle Staten haft barnen på en gång? Så att de aldrig kan förstöra mammornas karriärer och inflödet av skattepengar? För det är väl så att det är Statens egna, välutbildade pedagoger som barn behöver och inte ignoranta föräldrar...

Staten har lyckats övertyga det svenska folket om "den svenska förälderns oduglighet". Kanske därför epitet som "generös" och "världsbäst" ofta används när politiker beskriver den välutbyggda barnomsorgens förträffligheter.
Men hur generöst är det att erbjuda föräldrar endast 1/18 möjlighet att påverka, uppfostra, älska, vägleda och hjälpa de barn som man själv önskat, burit och fött? Behöver barn bara 1/18 av sina föräldrar?

Hur kokar man en groda?

Tror de flesta vet, men för er som aldrig hört....lägg den i kallt vatten höj långsamt temperaturen och grodan kommer aldrig märka vad som hände. Detta beskriver väl den familjepolitik vi fört i Sverige de senaste decennierna. Allteftersom vi satsade mer och mer på den svenska välfärden krävdes det att man övertygade föräldrarna om att deras barn behövde pedagogik mer än tid och närhet till föräldrarna. Vi skapade "världens bästa förskola" och pga av detta är den nu omöjlig att förändra eller kritisera. Vi har långsamt abdikerat vårt föräldraskap, staten sköter det bättre säger dom. Istället för att slåss och försvara rätten om tid och mer tid med barnen gör man nu motsatsen.
Man står på barrikaden och försvarar rätten att få arbeta (samt ömt vårda) 40 timmars veckor. När ett parti i Sverige föreslår att vi begränsar tiden som barnen skall vara borta från sina föräldrar och dessutom lovar att kompensera de ensamstående föräldrar detta kan vålla ett problem för. Då blir det ramaskriiiiii, och föräldrarna håller sina 40timmar kramaktigt i armarna och är livrädda att de skall tas ifrån dem.......så har man kokat en groda.

Vårdnad lockar

http://etc.se/blogg/17572/lockad-av-vardnadsbidrag

Bidrag lockar inte så mycket. Men vårdnad lockar definitivt - och möjligheten att själv fostra sina barn. Det handlar inte om att glida iväg från arbetslivet utan att glida in i livet självt! Barnen är det främsta i livet - det mest kompetens- och personlighetsutvecklande som finns. På hemmamarknaden utvecklas man tillsammans med barnen, hittar harmonin i livet, lär känna sig själv på djupet. När man sedan, när tiden kommer - återgår till "bortamarknaden", är risken för att bli utbränd mindre. Man har lärt sig att bekräftelsen ligger inte i vad man gör, utan i vad man är. Och jag är mamma. Med ett självförtroende och en styrka som bara en kvinna som själv vågat fostra sina barn kan ha.
Den största kvinnofällan har staten skapat. Där 1000-tals kvinnor sliter ut sig i vårdyrken för att tjäna in skattepengar så att staten kan subventionera deras barnomsorg. Om de hade tjänat 400 000 om året hade det kanske lönat sig - för samhället åtminstone. Men kvinnorna tjänar inte 400 000 om året, och det lönar sig inte vare sig för dem, samhället eller allra minst för barnen.
Jag ser fram emot ett Sverige där vård av barn uppskattas och värderas för det arbete det är - även om det sker i eget hem och av egna barn. Vårdnadsbidraget är ett litet, litet steg i rätt riktning mot ett mer familjevänligt och humant samhälle. Ett samhälle där kvinnor har friheten att vara mammor - på riktigt.

Värdet av mänsklig omsorg

Nu går attackerna på vårdnadsbidraget igång igen. Alla ska gå i förskolan. Inga undantag. Alla barn är lika. Det visar man klart och tydligt eftersom det är den och bara den som skall subventionerar.

Var är forskning på att förskolan är det som är bäst? Detta känns mer som ett stort experiment där vi börjar ana konsekvenserna. Idag sköljer en våg av våld bland ungdomar över oss, undomar mår sämre psykiskt och fler och fler försöker att begå självmord. BRIS rapporterar att barnen skriker efter föräldrar som bryr sig, Barnombudsmannen rapporterar att fler och fler föräldrar har svårt att knyta an till sina små. Flest ungdomar går idag på de Individuella programmen på gymnasiet för de klara inte av de "vanliga" linjerna och av dessa misslyckas majoriteten. Polisen tror inte att mer resurser kommer hindra de allt grövre brotten, bara föräldrarna kan. ÄNDÅ håller (s) fast vid att mer tid med barnen när de är små kan bara skada dem (och arbetslinjen förstås). De behöver pedagoger inte föräldrar.

Detta är helt absurt!

Barn behöver närhet, känna att de är nummer ett i sina föräldrars liv, att de kommer före karriär och andra intressen. Då kan de växa upp med en god självkänsla och känna att de är någon som betyder något, de kommer kunna känna empati och kärlek för andra.

Vi forskar på allt möjligt i Sverige men inte på konsekvenserna av förskolan. Kan den tidiga separationen från föräldrar vara en bidragande faktor till den ökade psykiska ohälsan och det ökade våldet? Staten vill inte veta för det finns en VIKTIGARE agenda, det ser vi klart och tydligt i artikeln, jämställdhet, arbetsmarknaden och förvärvsarbete (och glöm inte löneutvecklingen). Därför subventionerar man bara förskolan och är så rädd för vårdnadsbidraget. Vårdnadsbidraget är ett verktyg som kan hjälpa föräldrar att känna efter och bedöma när deras barn är redo att starta förskolan. Detta är en fantastisk möjlighet att se varje enskilt barn och fatta beslut efter var barns behov istället för att anta att de alla är stöpta i samma form och reagerar på samma sätt vid en tidig start i förskolan. Kanske kan de då starta vid två eller tre års ålder och på så sätt ge barnen en mer hälsosam start i livet.

Till sist, om vårdnadsbidraget är en kvinnofälla för att det är flest kvinnor som väljer det, så borde alla förskolor i hela Sverige också klassas som kvinnofällor. Allt handlar om hur vi värderar omsorgen om andra människor. Vänligen

Therese Murphy
ordförande
Haro, Riksorganisationen för Valfrihet, Jämställdhet och Föräldraskap

Ja till vårdnadsbidrag

Angående artikeln Partierna svänger om vårdnadsbidrag i Lund.

Tack till de kommuner som beslutar att införa vårdnadsbidraget. Det visar på respekt för medborgarnas uttryckliga önskan om stärkt valfrihet och mer tid för barnen. Haro gläds med många, många föräldrar och barn, men önskar att alla fick möjligheten. Det är helt ofattbart att man kan motsätta sig denna reform i en tid när barn och ungdomar helt tydligt uttalar och visar att de vill ha mer tid med sina föräldrar.

Det är dessutom en viktig, om än otillräcklig, jämställdhetsreform, med ett försiktigt erkännande av det värdeskapande arbete det är att ta egen omsorg om barn.

Vårt samhälle bygger sedan länge på en rationalistisk utopi, där nära, kärleksfulla relationer och småskaliga, personliga visioner har fått stå tillbaka för kallt kollektivistiskt och likriktande vinsttänkande.

Låt oss gemensamt sträva efter ett människovänligt samhälle. Vårdnadsbidraget är en början.

Klicka på Äldre inlägg för att läsa fler bloggar från Haro om vårdnadsbidrag, familjepolitik och jämställdhet.