http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_767771.svd#articlecomments
Inom familjepolitiken råder inga som helst liberala, marknadsmässiga lagar. Den är genomsocialiserad! Tänk om de som gav omsorg och fostran åt barn faktiskt konkurrerade på lika villkor: staten, som vill få nya, välfungerande och välutbildade medborgare till produktionen, fick betala för detta, och föräldrar likväl som förskolor fick lämna in anbud. Då kan vi börja tala om arbetslinje. En hel sektor inom barnomsorgens område är idag helt osynliggjord – föräldrarnas egen insats.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_718633.svd#articlecomments
På SvDs Brännpunkt diskuteras föräldraansvar. Läs om Haro och vår kamp för att få mer tid för barnen!

Det skrivs och tycks mycket om vårdnadsbidraget just nu. Här kritik för det urvattnade förslag som nu föreligger: http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=146763

Borgström och Sahlin tar kamp mot vad de ser som regeringens jämställdhetsorättvisor. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=723810

Haro har tagit strid för en barnvänlig jämställdhet i över 25 år. Vi har inte sett röken av stöd från socialdemokraterna, för kvinnors val och för föräldrars önskan att ta omsorg om sina barn. De talar hånfullt om oss hemmaföräldrar som en rest från 50-talet. I takt med att de har byggt ut föräldraförsäkringen och förskolan har de gjort det mer och mer omöjligt för familjer att leva på en lön. Förskolan har därmed blivit ett tvång för att få del av samhällets stöd för barnens omsorg.Usel familjeekonomi är ofta ett värre problem än enskilda kvinnolöner. I Haro vill vi att hemmaförälderns arbete ska värderas ekonomiskt av samhället. Det skulle förbättra familjeekonomier och det skulle göra den hemmavarande föräldern mindre ekonomiskt beroende av sin medförälder. Ensamstående föräldrar skulle mycket väl kunna få extra stöd för att också ha möjligheten att vara hemma med sitt barn. Även det är en politisk viljeakt.Det finns gott om välavlönade kvinnor i samhället, och det finns hemmapappor som inte tjänar ett öre. Problemet är inte per automatik könsbundet. Men eftersom det är flest kvinnor som väljer att förvärvsarbeta i mindre utsträckning, eller inte alls, medan barnen är små, så är detta en viktig jämställdhetsfråga. Även beträffande jämställdhet mellan kvinnor. Här är vi inte i närheten av någon rättvisa när man talar om lika lön för lika arbete. I den kvinnodominerade förskolan har alla åtminstone lön. Mycket tyder på att de båda arbetsinsatserna är likvärdiga, då hemmaföräldrars barn inte på något sätt utvecklas sämre än de barn som går i förskolan.Det uppdrag som ligger i samhällets intresse är att små barn lotsas till skolåldern på ett förtjänstfullt sätt. Vem gör det bäst - föräldrar eller förskolan? Härom tvistar de lärde. De senaste stora studier som gjorts på området visar på fördel för hemmaföräldrar. Men endast förskolan tilldelas medel att utföra uppdraget. Det är en jämställdhetskatastrof av stora mått. Massor av kompetenta kvinnor och män som i kraft av sitt föräldraskap borde tas till vara i den viktiga uppgiften, att ge barn en trygg och bra start i livet, tas inte till vara. De som försöker står helt utan ersättning för sin insats.Familjeekonomin är en viktig fråga för kvinnor, antingen hon är den som är hemma mer eller den som jobbar utanför hemmet för att försörja familjen ekonomiskt. Barnens bästa kommer först. Är det föräldrarna eller staten som ska bestämma vad som är barnens bästa? Borgström och Sahlin talar som om de förde alla kvinnors talan. När ska vi som i deras vision är helt marginaliserade få komma till tals?

Karin Yngman, Ledamot av Haros riksstyrelse

Arbetslinjen

http://sydsvenskan.se/opinion/kortsagt/article285303.ece
Hur kan en liberal opinionsbildare underlåta att se att inom familjepolitiken råder inga som helst liberala, marknadsmässiga lagar. Den är genomsocialiserad! Tänk om de som gav omsorg och fostran åt barn faktiskt konkurrerade på lika villkor: staten, som vill få nya, välfungerande och välutbildade medborgare till produktionen, fick betala för detta, och föräldrar likväl som förskolor fick lämna in anbud. Då kan vi börja tala om arbetslinje. En hel sektor inom barnomsorgens område är idag helt osynliggjord – föräldrarnas egen insats.

Karin Yngman

Förtryck av moderligheten

PJ Anders Linder har alldeles rätt. http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_669597.svd Det är ett måste att bryta konformismen på familjepolitikens område i Sverige, om det så bara är med den försiktiga start som vårdnadsbidraget utgör. Det är ynkligt att en borgerlig regering inte kunde åstadkomma bättre än så här, men ändå är vi hemmaföräldrar (eller vi som önskar att vi kunde vara hemmaföräldrar) glada för den begynnande islossningen. Med en försiktig början finns det något att sträva vidare med; något att förbättra.


Var finner man den liberala kampen hos Alliansen? Jo, hos Kristdemokraterna! Det är nästan ironiskt. Var finner man fördelningspolitiska ambitioner överhuvudtaget bland partierna? Hos Kristdemokraterna. De är i dagsläget det enda parti som uttryckligen vill rätta till Sveriges största löneskillnad; den mellan att ge omsorg till barn på förskolan kontra den att ge omsorg till barn i barnets hem. Alla partier borde ta sig en ideologisk funderare när det kommer till föräldraskap och barn. Vi lever som under en mörk medeltid, med ett förtryck av moderligheten som är så skrämmande att det ger kalla kårar. Förädraskapet ska klaras av under barnets första levnadsår, sedan ska staten ta över. Det var inte mycket att dela på för mamma och pappa. De flesta vet att pappas tid kommer mer och mer ju större barnet blir, men den dikussionen hinner aldrig börja, för delat föräldraskap hinner aldrig längre än till barnets ettårsdag.



Karin Yngman

Grattis Vellinge till vårdnadsbidraget!

Motståndarna pratar på som om hemmaföräldrar var utomjordingar som kommunfullmäktige ska besluta om om de ska få komma till jorden eller om de ska tillhöra en annan värld. I Haro kan vi informera om att hemmaföräldrarna redan finns, både på jorden och i Sverige! Men i Sverige är de ekonomiskt diskriminerade. Tusentals familjer kommer att få en lite lättare vardag med vårdnadsbidraget, som är för lågt men som ändå är mer än 0 kronor. Vi välkomnar fler in i hemmaföräldrarnas skara, nu när vårdnadsbidraget gör att några fler kan förverkliga drömmen om mer tid för barnen. Fler barn kan få en lugnare start i livet.

Karin Yngman

Så fortsätter attacken...

Så fortsätter attacken på summan 3000 kr i jämställdhetens namn (se aftonbladets ledare). De 3000 kr som kommer göra det möjligt för föräldrarna att se till sina barns bästa, sitt barns individuella behov och förhindra att de som inte mognat färdigt och inte är redo att starta förskolan kan få lite mer tid hemma. För en del kanske det handlar om ett halvår och för andra hela vägen upp till tre.

Ingen TVINGAR någon att använda vårdnadsbidraget, har vi helt tappat tron på föräldrars förmåga att tänka själv? (Nyamko har tydligen inte gjort det) Om man ser vårdnadsbidraget som ett hot mot jämställdheten i en parrelation använd det inte. Kör på jämställdhetsbonusen.
Nyamko har vid ett flertal tillfällen uttalat sig om att ingen ska styra eller bestämma hur andra ska leva. Det är väl sann jämställdhet.

Ett mycket bättre namn på vårdnadsbidraget hade varit Barntidspeng.

Vänligen
Therese Murphy
ordförande
Haro, Riksorganisationen för Valfrihet, Jämställdhet och Föräldraskap