Utbyggd barnomsorgspeng välkommet

Kristdemokraternas årliga 1 maj demonstration marscherade under parollen "Frihet för familjen". Förutom välformulerade tankar från både Alf Svensson, Louise Hallin och P J Anders Linder och Stefan Fölster - lanserades ett nytt koncept.

Utbyggd barnomsorgspeng.

Dagens barnomsorgspeng ger alla föräldrar i alla kommuner möjligheten att få bidrag även för de egna barnen om de samtidigt tar hand om lika många barn utifrån. Har du vare sig utrymme eller lust att ta emot andras barn - så finns inget annat alternativ än att välja förskola om du vill ha stöd från det offentliga för din barnomsorg.

Vårdnadsbidraget har ju bara införts i vissa kommuner och med många begränsningar på när och hur du kan använda det. Dels är beloppet mycket lågt - max 3000 kronor. Och det gäller bara tills barnet fyllt 3 år.

Vill du däremot vara föräldraledig och samtidigt använda förskolan 20 timmar i veckan, betalar kommunen gladeligen 100 000 om året för ditt barn.

En utbyggd barnomsorgspeng innebär att föräldrar får del av de offentliga subventionerna som en sorts skattepliktig lön. De utför ju ett nödvändigt arbete genom att ta hand om sitt barn.

Detta reformförslag är mycket välkommet. Jag hoppas bara att beloppet blir tillräckligt högt och att kristdemokraterna får genomslag både i de egna leden och inom alliansen.

"Vi har i dag en situation där Sveriges barnfamiljer är kraftigt överbeskattade, där skattemedlem sedan går tillbaka till barnfamiljerna - om de lever politiskt korrekt." Kanske inom en snar framtid kan Ingegerd Troedssons klarsynta analys förpassas till historeböckerna?

Vårdnadsbidraget och vansinne

De senaste dagarna har medierna agerat domedagsprofeter och skälet för gudarnas vrede är självfallet vårdnadsbidraget. Kvinnofällan, därför att mest kvinnor använder det. Fiaskot, därför att så få använder det. Tjuven, därför att det snor pengar från den kommunala barnomsorgen. Hatad barn har många namn. Frågan är om det egentligen förhåller sig så att det svenska folket hellre vill ha förskolan som det enda alternativet? Frågan är väl snarare om profeterna/medierna springer i takt med folket? Eller har de för länge sedan har glömt hur det var att bara vara människa, jag höll nästan på att säga verklighetens folk?

Jag har själv förmånen att känna några av dessa unika 2% människor som använt vårdnadsbidraget och vet vilket lyft det varit för familjen. Glädjen över att få kunna vara hemma dessa första viktiga åren när språket och hjärnan genomgår sin mest explosiva utveckling. Att få möjligheten att bygga en grundmur i barnet av trygghet och kärlek i en lugn hemmamiljö. Alternativet? Förskola efter 1 års ålder. Omgiven av en yrkeskår med Sveriges högsta sjukfrånvaro. Omringad av alldeles för många barn i samma ålder och alldeles för få vuxna.

Jag har svårt att förstå att det är alternativen som kritiseras när det är kvalitén i förskolan som är bristfällig. Visserligen finns det en vilja att satsa mer pengar för att åtgärda problemen. I Uppsala har man inför 2011 beslutat att bevilja 21 miljoner kronor på satsningar i skola och förskola. 13 miljoner av dessa läggs på en utökning av vistelsetiden för barn till föräldralediga och arbetssökande från 15 till 20 timmar. En satsning som enbart leder till att gruppen på 1500 barn, som har en förälder hemma och egentligen inte är i behov av barnomsorg, kommer att öka med motsvarande kostnader. Kommunen hade sparat 150 miljoner kronor pr år om dessa barn vårdats hemma. Hur resonerar man då när man tycker att vårdnadsbidraget "stjäl resurser från förskolan"? De 276 barn som använder vårdnadsbidraget i Uppsala har i stället sparat 17,5 miljoner kronor åt kommunen. Den enda slutsatsen man kan dra är att i medierna och kommunernas värld, är det inte sunt förnuft, utan de extrema ideologierna som styr.

Barn - ett kvinnoprojekt?

Lisa Magnusson skriver i Aftonbladet "hem och barn får inte bli ett kvinnoprojekt". Här får vi serverat de vanliga argumenten om hur kvinnor förlorar ekonomiskt på att vara hemma med barnen. Och vårdnadsbidraget är självfallet "en katastrof". Vi talar alltså om Kvinnofällan med stort K.



Men varför pratar ingen om hur mycket samhället förlorar på att ingen är hemma och närvarande? Att det är skolsyster som upptäcker att 10-åringen skär sig och inte en mamma? Den ökande psykiska ohälsan är fruktansvärd kostsam för samhället och inte minst smärtsam för den som drabbas av det.



Kanske är det dags att ifrågasätta det svenska statsprojektet "projekt frigöra-kvinnan-från-hemmet-till-arbetsmarknaden"? Den heliga offentliga barnomsorgen subventioneras med enorma summor skattemedel och nu har barnen varit ett statligt projekt i åratal. Men antalet elever som går ut grundskolan utan godkända betyg fortsätter öka. När skall vi sluta se på barn och hem som små projekt vid sidan om arbetet? Arbetet hemma måste uppvärderas därför att barn är individer - inga projekt!





Läs för övrigt Haros Madeleine Wallins svar på Magnussons krönika här

Förtryck av moderligheten

PJ Anders Linder har alldeles rätt. http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_669597.svd Det är ett måste att bryta konformismen på familjepolitikens område i Sverige, om det så bara är med den försiktiga start som vårdnadsbidraget utgör. Det är ynkligt att en borgerlig regering inte kunde åstadkomma bättre än så här, men ändå är vi hemmaföräldrar (eller vi som önskar att vi kunde vara hemmaföräldrar) glada för den begynnande islossningen. Med en försiktig början finns det något att sträva vidare med; något att förbättra.


Var finner man den liberala kampen hos Alliansen? Jo, hos Kristdemokraterna! Det är nästan ironiskt. Var finner man fördelningspolitiska ambitioner överhuvudtaget bland partierna? Hos Kristdemokraterna. De är i dagsläget det enda parti som uttryckligen vill rätta till Sveriges största löneskillnad; den mellan att ge omsorg till barn på förskolan kontra den att ge omsorg till barn i barnets hem. Alla partier borde ta sig en ideologisk funderare när det kommer till föräldraskap och barn. Vi lever som under en mörk medeltid, med ett förtryck av moderligheten som är så skrämmande att det ger kalla kårar. Förädraskapet ska klaras av under barnets första levnadsår, sedan ska staten ta över. Det var inte mycket att dela på för mamma och pappa. De flesta vet att pappas tid kommer mer och mer ju större barnet blir, men den dikussionen hinner aldrig börja, för delat föräldraskap hinner aldrig längre än till barnets ettårsdag.



Karin Yngman

Haro

Angående Gert Ljungqvist insändare i Ystads Allehanda:

I Haro, Riksorganisationen för Valfrihet, Jämställdhet och Föräldraskap, är vi nöjda med vårdnadsbidraget som ett första steg mot större rättvisa. Det är ett försiktigt erkännande av framför allt kvinnors värdeskapande arbete. Men först och främst kan det ge de minsta barnen en lugnare start i livet. Det är beklagligt att vårdnadsbidraget inte blir verklighet för alla som önskar, men vi får inledningsvis vara glada för detta lilla steg som regeringen kunnat ta, tack vare ideellt engagemang bland föräldrar i hela landet och Kristdemokraterna, som hållit fast vid en borgerlig valfrihetsprofil.

Karin Yngman, Haro