Expertisen ratar obekväm förklaring till psykisk ohälsa

Barn som får för mycket beröm får en osäker identitet hävdar psykologen i Aftonbladet. Den ökade psykiska ohälsan bland barn och unga används som bevis för detta. 50-talsbarnen fick mindre beröm än 90-talsbarnen. Måhända så. Men ett samband förklarar inte orsak. Att dagens barn får mer beröm är inte ett bevis för att berömmet ger dem sämre psykisk hälsa. Det var nämligen något annat som 50-talsbarnen fick betydligt mer av än 90-talsbarnen. Föräldratid. Kanske kompenserar dagens föräldrar sin brist på tid med barnen med att överösa dem med beröm och fokus på prestation. Det är säkert inte hälsosamt men det stora grundproblemet kvarstår. Tidsbristen. Mindre tid hemma med föräldrarna och mer tid i tvångspedagogisk verksamhet med låg personaltäthet och stora barngrupper. Men bristen på föräldranärvaro är en obekväm förklaring till den dramatiskt ökande psykiska ohälsan. Media och expertisen framhärdar envist med alternativa förklaringar. Förklaringar som ter sig alltmer desperata.

Tidsbristen - en myt?

Bremberg på Folkhälsoinstitutet skriver i Sydsvenskan att "tidsbristen är en myt". Barn har tillräckligt med föräldratid.

Denna konklusion bygger Bremberg på en undersökning från SCB från 2009 som konstanterar att barn tycker mamma har tid om de vill prata.

Det Bremberg verkar missa totalt är att barn inte längre vill prata med vuxna - att de är alienerade och segregerade från vuxensamhället, utlämnade åt sig själva och sina jämnåriga kompisar.

Detta ålderssegregerade samhälle bär mycket av skulden för den växande psykiska ohälsan än Bremberg vågar inse.

Fokhälsoinstitutet bär mer och mer prägel utav att vara ett organ primärt för statsmakten och sekundärt för folkhälsan.

Kvoterad föräldraförsäkring och köksbordsbeslut

"Till trots för att alla de tre rödgröna partierna vill öka kvoteringen av föräldraförsäkring har de inte lyckats enas om ett förslag," skriver SVT debatt. Tydligen är det en svår fråga just att bestämma h u r m y c k e t barn och föräldrar s k a s t y r a s under barnets första levnadsår. Att politiker ska bestämma över detta huvudtaget verkar å andra sidan inte vara något svårt ställningstagande för de rödgröna...

Bättre framtida psykisk hälsa - för dagens barn och ungdomar

Den ökade psykiska ohälsan hos unga är Sveriges kanske allvarligaste folkhälsoproblem. Ett nytänkande krävs för att vända utvecklingen. På onsdag arrangerar Riksorganisationen Haro ett unikt seminarium om den ökade psykiska ohälsan hos barn och unga. Folkhälsominister Maria Larsson inledningstalar, två internationella experter föreläser och en svensk panel debatterar.

Den ökade psykiska ohälsan hos våra barn och ungdomar är oroande. Det bekräftas nu senast av Socialstyrelsen i årets Folkhälsorapport och av Folkhälsoinstitutet i sin dagsaktuella kunskapsöversikt. Eftersom psykisk ohälsa är ett socialt arv är det viktigt att utvecklingen kan vändas. Varför mår inte barn och unga bättre i ett av världens rikaste och mest jämlika länder?

Riksorganisationen Haro arrangerar ett unikt seminarium med ny kunskap om barns och ungas psykiska ohälsa. Efter inledningstalet av äldre- och folkhälsominister Maria Larsson presenterar Dr. Gordon Neufeld från Kanada sina banbrytande psykologiska rön om unga människors hälsosamma utveckling. Neufeld är även sverigeaktuell med sin snart utkomna bok "Våga ta plats i ditt barns liv". Därefter föreläser en av världens främsta förskoleforskare, Prof. Jay Belsky, om den hittills största studien på förskolans effekter. Jay Belsky är rådgivare åt den brittiska regeringen i barnomsorgsfrågor.

Seminariet avslutas med en paneldebatt under ledning av Susanna Popova. Där medverkar: Mikaela Valtersson, (mp); Chatrine Pålsson Ahlgren, (kd); Sven Bremberg, Folkhälsoinsitutet; Gunilla Niss, barnpsykolog; Peter Währborg, Sahlgrenska akademin och Louise Hallin, psykoterapeut.

Intresset för seminariet har varit stort. Seminariet har samlat över 125 deltagare, i huvudsak svenska yrkesmänniskor: psykologer, läkare, pedagoger, rektorer, folkhälsostrateger, lärare, politiker och andra.

Seminariet är inte bara unikt till innehåll utan även arrangemanget är ovanligt. Seminariet genomförs helt av en liten ideell organisation, Riksorganisationen Haro, helt utan ekonomiskt stöd, och utan egentlig marknadsföringsbudget.

Riksorganisationen Haros ambition med detta seminarium är att lyfta in ny kunskap i debatten och därmed öka förutsättningarna till en bättre framtida psykisk hälsa för dagens barn och ungdomar.

Haros kontaktpersoner:
Madeleine Wallin, ordförande, 0734-45 95 96, madeleine.wallin@haro.se
Jonas Himmelstrand, projektledare, 070-547 51 93, jonas.himmelstrand@haro.se
Läs mer om seminariet på: www.haro.se

Trygga barn – Trygga föräldrar – Familjens roll på 2000-talet

Med både personligt engagemang och evidensbaserad skärpa knyter Jonas samman ny kunskap om orsak och verkan för barns och föräldrars trygghet. Efter att ha läst Jonas Himmelstrands helt underbara föredrag i riksdagshuset på ett seminarium arrangerat av Kristdemokraternas familjepolitiska utvecklingsgrupp kände jag att jag har mer att se fram emot än någonsin tidigare. Föredraget och dess referenslitteratur finns att läsa på Svenska och Engelska.

Ett ofrånkomligt resultat av äkta lärande är att det ändrar människors synsätt och känsla om sig själva och sin omgivning. Viktigast för mig är sådan personlig självinsikt och emotionella närhet till mina närmaste. Därför kan jag inte hjälpa att bli uppfylld när jag tänker på hur mycket en familj i ett litet land som Sverige kan förmå genom individuell förståelse och anpassning till principer som verkligen fungerar.

Ibland tror jag mig ha förstått en del om hur saker och ting fungerar. Ta en vanlig förbränningsmotor som exempel. Jag gick och trodde att motorutvecklingen stagnerat, men så dyker det upp en liten grupp forskare som hittar en robust, men billig teknik att fritt styra motorförbränningen, varmed motorn får helt nya egenskaper med betydligt mindre utsläpp och bränsleförbrukning och rejält högre driftprestanda.

Samma känsla av ny förståelse fick jag när jag läser om kunskapen som Himmelstrand pekar på. Jag gick och trodde att förskolans/skolans utveckling hade stagnerat. Men så dyker det upp ett nytt forskningsfält som hittar en robust, men billig teknik att fritt styra lärandet, varmed förskolan/skolan får helt nya egenskaper med betydligt mindre psykisk ohälsa och resursförbrukning och rejält högre kunskapsresultat.

Den nya kunskapen är förståelsen om anknytningens inverkan på barns utveckling och livslånga lärande. För ett litet barn handlar allting först om känslomässigt lärande. Små barn har sedan födseln en fullt utvecklad emotionell förmåga och lär sig av föräldrarna från första stund. Detta lägger sedan en emotionell grund för hela resten av uppväxten och det vuxna känslolivet. Först vid treårsåldern börjar barn utveckla ett språk och logik.

Citerar några rader ur föredragets inledning:
"De senaste 30 årens familjepolitik har resulterat i otrygga barn, stressade vuxna och ett sämre föräldraskap. Eftersom barns trygghet är ett starkt socialt arv är vi dessutom inne i en negativ spiral.

Våra barn behöver mer tid med sina föräldrar – och de flesta föräldrar behöver mer tid med sina barn. Det kräver en ny syn på familjen. Det kräver politiska åtgärder." (källa www.thc.se)

Inläggets har uppdaterats senast 2009-01-15, 23:15

Haro's Uppsatsstipendium

Det talas ofta om ökad stress bland svenska barn och ungdomar, och om den ökande psykiska ohälsan. Det är ingen tvekan om att stora förändringar har skett under senare år, TV och internet, förändrade familjeförhållanden, arbetslinjens genomslag och tidigare dagisdebut. Det finns en del forskning på området, medan vissa aspekter fortfarande är outforskade. Så saknas till exempel en heltäckande sammanställning av små barns psykiska hälsa, och det finns heller ingen vetenskaplig förklaring till varför en tredjedel av de svenska barnen vid 15 månaders ålder uppvisar en varierande grad av otrygg anknytning till sina föräldrar (Per Kågeson, ”Tid för barn?”, SNS 2004).

Haro, Riksorganisationen för Valfrihet, Jämställdhet och Föräldraskap vill med den bakgrunden utlysa ett stipendium à 5000 kr för uppsatser och vetenskapliga arbeten som bidrar till att förbättra kunskaperna om små barns situation och familjernas betydelse för barnens utveckling.

Exempel på ämnen som uppsatsen kan vara skriven i: psykologi, pedagogik, statsvetenskap, sociologi och juridik.

Exempel på områden som är intressanta för oss:

• Finns ett samband mellan tidig dagisdebut och skolresultat?

• Finns ett samband mellan tidig dagisdebut och psykisk hälsa eller ohälsa?

• Hur fördelar sig ansvaret juridiskt mellan föräldrar och stat/kommun?

• Hur ser barnkonvention på ansvaret mellan föräldrar och stat/kommun?

• Värderas det obetalda arbetet olika beroende på om en man eller kvinna utför det?

För mer information kontakta Riksorganisationen Haro på ingvild.segersam@haro.se

Värdet av mänsklig omsorg

Nu går attackerna på vårdnadsbidraget igång igen. Alla ska gå i förskolan. Inga undantag. Alla barn är lika. Det visar man klart och tydligt eftersom det är den och bara den som skall subventionerar.

Var är forskning på att förskolan är det som är bäst? Detta känns mer som ett stort experiment där vi börjar ana konsekvenserna. Idag sköljer en våg av våld bland ungdomar över oss, undomar mår sämre psykiskt och fler och fler försöker att begå självmord. BRIS rapporterar att barnen skriker efter föräldrar som bryr sig, Barnombudsmannen rapporterar att fler och fler föräldrar har svårt att knyta an till sina små. Flest ungdomar går idag på de Individuella programmen på gymnasiet för de klara inte av de "vanliga" linjerna och av dessa misslyckas majoriteten. Polisen tror inte att mer resurser kommer hindra de allt grövre brotten, bara föräldrarna kan. ÄNDÅ håller (s) fast vid att mer tid med barnen när de är små kan bara skada dem (och arbetslinjen förstås). De behöver pedagoger inte föräldrar.

Detta är helt absurt!

Barn behöver närhet, känna att de är nummer ett i sina föräldrars liv, att de kommer före karriär och andra intressen. Då kan de växa upp med en god självkänsla och känna att de är någon som betyder något, de kommer kunna känna empati och kärlek för andra.

Vi forskar på allt möjligt i Sverige men inte på konsekvenserna av förskolan. Kan den tidiga separationen från föräldrar vara en bidragande faktor till den ökade psykiska ohälsan och det ökade våldet? Staten vill inte veta för det finns en VIKTIGARE agenda, det ser vi klart och tydligt i artikeln, jämställdhet, arbetsmarknaden och förvärvsarbete (och glöm inte löneutvecklingen). Därför subventionerar man bara förskolan och är så rädd för vårdnadsbidraget. Vårdnadsbidraget är ett verktyg som kan hjälpa föräldrar att känna efter och bedöma när deras barn är redo att starta förskolan. Detta är en fantastisk möjlighet att se varje enskilt barn och fatta beslut efter var barns behov istället för att anta att de alla är stöpta i samma form och reagerar på samma sätt vid en tidig start i förskolan. Kanske kan de då starta vid två eller tre års ålder och på så sätt ge barnen en mer hälsosam start i livet.

Till sist, om vårdnadsbidraget är en kvinnofälla för att det är flest kvinnor som väljer det, så borde alla förskolor i hela Sverige också klassas som kvinnofällor. Allt handlar om hur vi värderar omsorgen om andra människor. Vänligen

Therese Murphy
ordförande
Haro, Riksorganisationen för Valfrihet, Jämställdhet och Föräldraskap

Haro

Angående Gert Ljungqvist insändare i Ystads Allehanda:

I Haro, Riksorganisationen för Valfrihet, Jämställdhet och Föräldraskap, är vi nöjda med vårdnadsbidraget som ett första steg mot större rättvisa. Det är ett försiktigt erkännande av framför allt kvinnors värdeskapande arbete. Men först och främst kan det ge de minsta barnen en lugnare start i livet. Det är beklagligt att vårdnadsbidraget inte blir verklighet för alla som önskar, men vi får inledningsvis vara glada för detta lilla steg som regeringen kunnat ta, tack vare ideellt engagemang bland föräldrar i hela landet och Kristdemokraterna, som hållit fast vid en borgerlig valfrihetsprofil.

Karin Yngman, Haro

En mänsklig rättighet

Helen Jaktlund, tack för din artikel i SVD. Det värmer att läsa om dessa föräldrars omtanke.

Orsaken till att barnen mår allt sämre är att barn och föräldrar har allt sämre förutsättningar att närma sig varandra.

Lösningen är inte att satsa ännu fler vårdinrättningar och resurser till samhället som plockar upp alla som skadas till dyra kostnader och ännu mindre möjligheter för föräldrar att ägna sig åt förebyggande arbete. Det är visserligen viktigt att ta hand om dem som skadas, men det löser inte orsakerna bakom skadorna. De förebyggande åtgärderna ligger hos föräldrarna. Relationen mellan barnen och deras föräldrar kan inte ersättas som samhällets grundläggande enhet. Den är en mänsklig rättighet.